Det sitter inte i kläderna...
Om någon frågat mig för flera år sedan vad Yoga är, så hade jag nog beskrivit det som att det är något man gör för att bli smidig (mindre stel) och inte ha så ont i kroppen. Någonstans vet jag att jag även hört att yogan skapar inre frid och balans i ens vardag, men allt sånt tyckte jag var för ”luddigt” och surrealistiskt. Avslappningsövningarna i slutet av varje yoga-pass jag gjorde på gymmet tyckte jag kändes mest bara pinsamma…
I dag vet jag bättre.
Vi i vår del av världen har nog ”förvästligat” yogan och flyttat fokus till utsidan av kroppen istället för insidan. Det är bara att surfa runt på internet och kolla in till exempel vilka Yoga kläder många hemsidor förespråkar. Tight, åtsittande, utmanande (?) och långtifrån något man med en normal-byggd kropp skulle trivas i. Hur stor % av alla har den där perfekta kroppen modellerna på bilderna visar upp?
Jag menar inte att man ska behöva träna i plufsiga harems-byxor för att utöva yoga, men min personliga åsikt är att det inte är i kläderna det sitter. Dvs hur man ser ut, allt kommer inifrån…
Det var svårare att återuppta yogan efter mitt uppehåll eftersom jag hade fallit så många steg tillbaka rent kroppsligt. Övningar jag brukade kunna utföra tog emot. Min muskelsvaghet gjorde sig starkt påmind och det krävdes stor vilja att acceptera den nya start-grunden jag var tvungen att börja från. Åldern tar ut sin rätt. Utmattningen likaså. Måste förlåta mig själv och acceptera att det här är mitt nya jag. Huvudet vill mer än kroppen. Så är det bara.
Jag utmanade mig själv med att tänka att om jag lyckas hitta glädjen och få in den där känslan, av att jag nästan skulle må dåligt ifall jag inte skulle yoga på en dag, då skulle jag få tillåtelse att fortsätta tänka på en eventuell Indien-resa. Och så blev det! Utmaningen fungerade. :-)
